Jag har ju tidigare berättat om min slackerkille Erik. Ju längre vi är tillsammans desto mer uppstädad blir han, men samtidigt har jag lärt mig att uppskatta hans slarviga och lite tveksamma sidor. Nu vill jag nästan inte att han ska bli mer uppstyrd, han är fin som han är. Till och med min katt gillar honom, och då vet man verkligen att det är den rätte! Hon är ju precis lika kräsen när det gäller människor som hon är med andra djur, mat och leksaker. Om katten hade avskytt Erik hade vi inte kunnat vara tillsammans. Jag vet att det låter helgalet, men så är det faktiskt.

Nu har han sökt ett nytt jobb inom snusindustrin. De gillade honom eftersom han kan allt om snus (norrlänning som han är) och kan rabbla alla sorter på svensktsnus.se utantill. Han är en sån där person som kan allt om det han brinner för och ingenting om det som inte intresserar honom. Det finns liksom inga mellanlägen. Men tydligen så snusar han själv inte de vanliga starka sorterna, utan ett nikotinfritt alternativ som heter Onico. Inte för att jag bryr mig, han får snusa vad han vill, så länge han inte slänger prillorna på marken så katten äter upp dem. Skulle det hända hamnar han garanterat i onåd hos både henne och mig. Och då är det tack och hej!

Mjau på er, hälsar Maja. Min katt är den som bestämmer hemma hos mig. När Maja är på dåligt humör gäller det att snabbt ge henne vad hon vill ha, annars kommer hela dagen bli dålig. Och självklart är bara det bästa gott nog för en kattdrottning som Maja. Jag har faktiskt tänkt att hon ska få följa med till mina föräldrars lantställe snart, men hon vägrar resa i andra klass. Jag har sett ut en jättefin ny resbur till henne och tänkte ta ett litet snabblån för att köpa den pronto ­– när det gäller Maja går det inte att invänta löning! Frågan är hur hon kommer att reagera när hon får syn på mammas och pappas gamla misse. Gråis är jättegammal, blind på ena ögat och ligger mest och latar sig hela dagarna, så det lär inte direkt bli någon maktkamp. Å andra sidan vet man aldrig med katter, de kan ju verkligen bli helt galna om någon försöker överglänsa dem. Jag har haft katt så länge jag kan minnas och ingen är den andra lik, men Maja är helt klart den som krävt mest uppmärksamhet. Men det förtjänar hon, för bakom divalaterna finns en fantastisk liten följeslagare som alltid är på min sida.