Min samling med obskyra vinylsinglar lever farligt. Krusmons är totalt ointresserad av dem och min älskade Johanna har accepterat att hon får ta det onda (vinylsinglarna, med det goda (mig). Hotet kommer istället från mitt eget blod, nämligen min mamma. Hon började sitt liv som pensionär med att gå varenda konstkurs som gick att uppenbara, ett tag höll vi på att drunkna i drejade krukor och muggar som var så skeva att de knappt gick att dricka ur, för att inte tala om alla, kanske inte alltid så vackra, skulpturer och fat i lättbetong. I går kom mamma inom och berättade att hon hade letat konstnärsmaterial halva dagen innan hon äntligen hittade det som hon letade efter. Sedan meddelade hon sitt senaste konstnärsprojekt – göra skålar av vinylskivor och -singlar. Jag tänkte att jag kunde ta några av dina, sa hon, du har ju så många. Ibland undrar jag om det ens är möjligt att hon är min mamma eller om någon bytte bort henne, eller mig, på BB. Göra skålar av mina älskade vinylsinglar, har hon blivit helt tokig? Såra sitt eget kött och blod på det viset.