Min älskade Johanna hade varit snäll och beställt ett objektiv från Sigma till mig, så jag skulle kunna ta lite fina bilder på Krusmons. När jag letade upp fotomodellen för att muta honom med något gott, det är ju Krusmons vi pratar om, var han inte alls intresserad av godsakerna. En Krusmons som vägrar mat är ingen frisk katt, det är en sak som är säkert. Vi avvaktade en dag, men när han fortfarande inte ville äta ringde vi veterinären. Ni som har djur vet ju hur många avgrundsdjupa tankar om avlivning man hinner tänka i de situationerna. Vi var helt inne på att vi inte skulle få med vår älskade katt hem igen. Ibland är det bra att måla hin håle på väggen för Krusmonsen var inte färdig med jordelivet än. Blodprovet, den historian tar vi en annan gång, visade att han hade lite höga njurvärden för att njurarna inte fungerar riktigt som de ska. Botemedlet heter specialkost på livstid, och just mat är ju inte Krusmons största bekymmer här i världen. Förhoppningsvis lever vår kära katt i många år till!